Robinson Crusoe tillbringar över 20 år på ön, hur skulle ni själva hantera en sån situation? Tror ni själva skulle kunna klara er lika bra som han? Hur ni skulle klara av ensamheten efter att ha växt upp i ett så kommunikations berikat samhälle?
Ifall ni hade klarat er så bra som Robinson gjorde, skulle ni ha velat stanna kvar på ön - som ändå kan anses vara ett paradis på jorden - även om räddningen kom?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har läst drygt 200 sidor.. och jag kan säga att.. NEJ, jag hade inte stannat kvar. Det enda som är positivt och fördelaktigt med att vara ensam på en ön är att man inte direkt känner sig stressad eller påtvingad att göra saker för andra. Man lever sitt eget liv. "Man är sin egen herre" som R.Cruose själv påpekade i boken. Men priset för dessa fördelar är inte värt mödan att stanna på ön. Priset är nämligen att man ständigt är ensam, och i svåra tider kan det vara just ensamheten som knäcker en.
SvaraRaderaDu kan vara "din egen herre över ditt eget liv" bland sociala omkretsar också, frågan är inte om utan hur.
Robinson är rätt påhittig, t.ex. så tillverkar han korgar, krukor och odlar marken. Jag tror inte att jag skulle ha orkat eller kunnat göra så mycket som honom. Jag skulle ha mått väldigt dåligt av ensamheten också.
SvaraRaderaJag kanske skulle ha stannat kvar ett tag till, men bara om jag fick sällskap av vänner och/eller familj.
Det måste ju bli en väldig chock att komma tillbaka till sitt gamla liv efter att ha bott ensam såpass länge och lärt sig leva på ett helt annat sätt.
Om man klarat sig lika bra som Robinson så verkar livet på ön vara mycket mer behagligt än det "civiliserade" samhället, bortsett från ensamheten.
Jovisst skulle man nog kunna klara sig på en ö om man va lika påhittig som Robinson. Som Milla sa gör han ju faktiskt egna korgar, ljus, krukor, båt osv.
SvaraRaderaMen tillslut skulle man nog bli galen.
Vi människor är ju typ flockdjur och behöver varandra. Tror aldrig att jag personligen skulle klara mig utan andra människor så länge som Robinson faktiskt gör.
Tänk er själva om ni skulle hamna på en ö och inte kunna prata med någon annan än en papegoja på över 25år.
Själv tycker jag inte att ön verkar som ett paradis just eftersom han är ensam där utan andra människor(Innan han möter Fredag förstås).
Man behöver åtminstånde en vän eller två. Helst två, så man inte blir helt galna på varandra heller eftersom man kan gå varandra på nerverna.
Jag hade nog inte klarat mig lika bra som Robinson, han hade så smarta lösningar på allt hela tiden och var mycket fantasirik. Men om jag hade hamnat i hans situation så kanske jag också hade klarat mig hyffsat bra, det vet man inte. För när man hamnar i en sådan situation gör man allt för att överleva och då klarar man säkert av mer än man tror.
SvaraRaderaDet jag däremot absolut inte hade klarat av är ensamheten, jag hade blivit galen utan mänskligt sällskap.
Jag hade inte velat stanna kvar på ön om det kom räddning. Det är ju verkligen ett paradis på jorden, men hur kul är det att tillbringa hela livet i ett paradis alldeles själv? Det vill man ju dela med någon annan :)
Jag hade aldrig klarat mig lika bra som Robinson, jag tror att jag hade blivit så deppig av att inse att man hamnat på en öde ö, som är helt omöjlig att ta sig ifrån att jag hade tappat motivationen och viljan till att leva. Jag hade nog gett upp. Hellre dö, än att leva mer än 20 år ensam på en öde ö.
SvaraRaderaFast det vet jag ju inte, tanken på att hamna på en öde ö känns så avlägsen och svår att tänka sig in i, som Lisa sa, man vet ju inte innan eftersom man aldrig hamnat i en sån situation.
Hade det kommit räddning hade jag helt klart följt med, livet vill man ju som sagt dela med andra!
Jag tror som lisa sa , en människa kan inte klara av att vara helt ensam utan någon sorts sällskap alls, jag tror faktist att det är sykiskt omöjligt. Även robinson cruse har ju faktist sällskap (dock inte människosällskap) av en papegoja och några getter. Jag menar att människan försöker automatiskt hitta något att ta social kontakt med, vare sig det är ett djur eller en volleyboll med påritat ansikte.
SvaraRaderaJag tror också att Robinson klarade av ensamheten bättre när han började läsa Bibeln och be till Gud mer "seriöst". Även om han inte såg någon gud så kändes det nog bättre att "veta" att någon vakade över honom så att han trots allt inte var så ensam.
SvaraRaderaJag skulle aldrig i hela mitt liv kunna leva ensam i en öde ö, och sedan kunna försvara mig mot kannibaler? Som Sofia skrev, först skulle man definitiv blivit deppig, men då skulle jag ha tänkt; varför hamnade jag här? och allt det där Gud tänkande som Robinson gjorde i början när han kom till ön, någon gång efter skulle jag definitivt tänkt på självmord, fast jag skulle aldrig kunna göra det på något sett.
SvaraRaderaSå, jag skulle ha tagit det som det kom....
MEN OM! det skulle det ha funnits en båt från civilisation som var nära ön hade jag nog gjort allt för att de kan ta mig från den förbannade ön!! :D
Hej kamrater!
SvaraRaderaNu börjar dískussionerna verkligen ta fart! Jättekul att läsa. Vi ska diskutera mer imorgon på lektionen. Ses då.
Jag kan ärligt talat säga att jag skulle få psykbryt ute på den ön, jag tror att de första åren är de tuffaste.
SvaraRaderaSen kommer man i rutiner och allt känns mycket lättare med tiden...
Med tanke med allt Robinsson har byggt upp, och jag skulle haft allt de där skulle jag nog mycket väl stanna, har jag min gitarr och ett extra set strängar så kommer tiden att gå snabbt!